Hymern hade under försommaren reparerats. Diverse elfel, däck och batteribyte men nu var Hymern (husbilen) klar för drabbning. Onsdagen den 27/6 startade vi vår resa till Kroatien och Bosnien. Solen sken och den svenska sommaren visade sig från sin bästa sida när vi for söderut. Vi hämtade lite grejor i vår lägenhet i Södertälje och nattade på husbilsfirman i Mantorp. På torsdagen åkte vi till Vimmerby och Bittes föräldrars grav. Som vanligt verkade Astrid Lindgrens värld lockat till sig massor av sommarlediga tyskar att döma av parkeringsplatsen vid det populära utflyktsmålet. Därefter åkte vi genom ett översvämmat Småland (efter gårdagens skyfall över Småland) till Helsingborg där vi tog färjan över sundet. I Gedser räknade vi med att vi skulle vi få vänta eftersom vi inte hade bokat, men vi kom med första färjan i alla fall. Natten skulle vi tillbringa på en parkering vid Warnemünde, men min manuella GPS (Bitte) fungerade inte och själv var jag för trött för att leta samtidigt som jag körde. Så vi irrade runt i Rostock och Warnemünde några timmar innan vi till slut hittade parkeringsplatsen, som vi sökte, belägen bara ett stenkast från den långa fina stranden. Efter ett morgondopp vid Warnemündestranden fortsatte resan förbi Berlin, Leipzig, och operastaden Bayreuth för att natta vid en parkering vid autobahn nära Nürnberg.Vi ställde oss mellan två långtradare, en bra plats, om det inte hade varit en kylbil vars kylaggregat startade var tionde minut. Vi var för trötta för att flytta oss och till slut somnade vi. På lördagen passerade vi Inglostatd, München , Salzburg, Villach och genom massor av tunnlar för att sedan åka genom den längsta Karavankeltunnel och nu var vi i Slovenien. Snabbt gick resan vidare genom Ljublijana, Postojna tills vi nådde den kroatiska gränsen. Målet var ön Krk som vi nådde på kvällen efter att ha passerat Rijeka. Bitte brukar alltid sova den mesta av tiden på våra husbilsresor, dock inte i år. Vi hade bunkrat upp med sju ljudböcker. Vem skulle kunna somna till Stieg Larssons ”Flickan som lekte med elden”. Boken om Lisbeth Salanders hårda liv 18 cd var precis slut när vi svängde in på campingen.
Efter att blivit svedda av solen, vilat och badat skulle vi dra vidare mot Dubrovnik. Ömsom hisnade serpentinvägar och ömsom motorvägar. Vi passerade Zadar, Split, vackra Markanska sedan det fina deltat och bosniska Neom och till slut framme i Dubrovnik. Vi letade oss nerför smala gator letade en plats att parkera på. Vi försökte med Stari grad (Gamla stan) men det fanns ingen plats för husbilen. Efter att ha backat och kört genom smala gränder hamnade vi söder om Dubrovnik i orten Kupari. Vi hittade en campingplats och träffade ett svenskt par som också var husbilsåkare. De berättade att det gick bussar varje halvtimma till Dubrovnik från Kupari men att det också gick båtbuss ett par gånger varje dag. Vi gick ut och åt en pizza och fick lyssna till balkansånger som några grabbar sjöng vid en pub.
