Republika Serbska (BiH)

Tidigt nästa morgon startade färden på två mil till Trebinje. Det fanns ju ingen vägskylt till Trebinje utan bara till en liten håla innan bosniska gränsen. Dubrovnikborna vill ju av förståeliga skäl inte veta av Trebinje. Vi skulle passera gränsen till Bosnien. Genom den kroatiska gränskontrollen gick allt bra. När vi kom till den bosniska blev det problem direkt. Vi lämnade fram passen och blev granskade. Gränsvakten sa att han ville se vårt gröna kort. Något grönt kort hade vi naturligtvis inte. Så det skulle kunna bli stopp här vid gränsen. Men vakten frågade vad vi skulle göra i Trebinje. Vi ska besöka Stanko Buha sa Bitte. Oh, doktor Stanko Buha, sa vakten och vi nickade. Han har gjort många bra saker: för kvinnor och ungdomar, för flyktingar och fattiga. Gränspolisen blev genast trevligare och berättade att han var från staden Gasko. Eftersom jag besökt Gasko flertalet gånger visste jag att det fanns en stor elektronisk fabrik där och många serbiska flyktingar från Mostar. Till slut sa vakten att vi fick passera mot en liten avgift för ett tillfälligt grönt kort eller ”Stanko Buha card”