Trebinje

Vi kom fram till den vackra staden Trebinje vid floden Trebisnjia. Trots krigsförklaringen mot grannstaden Dubrovnik försåg Trebinje staden med vatten från denna flod under hela kriget och staden Dubrovnik betalade alltid räkningarna. Jag kom ihåg var projektkontoret var beläget så vi åkte dit. Det var dock tomt. Kontoret var flyttat och mitt telefonnummer var ett gammalt som inte längre var i bruk. Jag ringde till Sverige och fick Stankos nya nummer.
- Hej, det är Bosse- Jag känner ingen med detta telefonnummer- Ja, men det är Bosse som bodde i Linköping- Men hej, nu blev jag glad – var är du? - Jag är här i Trebinje vid ditt gamla kontor.
- Ok jag skickar dit någon och hämtar dig så kan vi träffas lite senare. Jag arbetar till halv tre.-
Efter ett tag kom kvinnan som arbetar i projektet med ekonomi tillsammans med sin lärarkompis. Efter att ha hälsat på varandra gick vi och drack kaffe och pratade om hur livet är i Trebinje och i Bosnien. När vi suttit ett tag gick vi till gamla stan i Trebinje.